guiltypleasure

jag sag bink-182 igar kvall. det ar helt sjukt. mina tre absoluta idoler stod dar tillsammans pa scen och verkade ha the time of their lifes , efter 4 ar att inte ha sagt ett ord till varandra. verkligen , det ar helt sjukt.

kvallen borjade med en 2 timmar lang bilko , pa en stracka som skulle tagit ungefar 50 minuter att kora annars. polisbilar hade kallats in for att forsoka lotsa fram alla dessa bilar. alla dessa bilar som skulle till post-gazette pavilion , och precis som jag , se det basta bandet i varlden. nar vi kom fram till parkeringen droppade mamma och pappa av mig och emil , som bada tva ver helt hyper. det var tjockt med manniskor , och efter bara nagra sekunder i trangseln kombinerat med den 36 gradiga hettan (klockan sju pa kvallen) var man genast dyngsur.
vi kom fram till scenen precis i samma sekund som brendon fran panic! at the disco borjade sjunga pa deras forsta sang. det var drag redan da , och de kostymkladda killarna taggade upp alla i publiken infor blink mellan varje lat de korde. efter en av latarna sa ploppade marks huvud upp plotsligt , och verkligen hela publiken exploderade. det var da jag forstod hur overklig hela den har kvallen skulle bli. jag hade precis sett mark hoppus , en gud , det var ju omojligt ? mitt hjarta borjade klappa och nar panic! var klara sa ville jag bara att blink skulle komma in , en del av mig ville inte se fall out boy innan. jag ville bara ha dom.
men fall out boy var battre an jag forestallt mig , och faktiskt. pete wentz ar jaaavligt mycket sexigare i verkligheten an pa bild. dom hade verkligen kontakt med publiken ocksa , och lat oss valja vilken lat dom skulle avsluta med.
efter det borjade minuterna raknas ner. det blev kolsvart och ett stort , svart skynke foll ner och tackte hela scenen. man sag hur asmanga manniskor holl pa att jobba dar bakom med att satta upp allt , och varje gang en spotlight borjade lysa mot scenen exploderde allihopa och trodde att antligen , antligen skulle de komma ut ! det blev ungefar 4 falskalarm under de tjugo minuterna som vi fick vanta.

nar jag nastan trodde att trodde att hoppet var forlorat , och funderade pa att satta mig i min stol igen sa foll skynket. dar stod dom , med stora leenden pa lapparna och tom borjade direkt med det korta gitarr introt till dumpweed. jag skrek som jag aldrig tidigare i mitt liv har skrikit. det var sa javla maktigt !
sen fortsatte dom , med mellanrum for sma skamt efter varje lat med feeling this , the rock show , whats my age again? , obvious.... dom var mer fantastiska an jag nagonsin forestallt mig. de var snyggare , roligare , sexigare , helt enkelt sa sjukt javla mycket battre an jag nagonsin fantiserat om. tank alla de ganger jag dromt om att fa se dom , och nu gjorde jag det. dom stod dar livs levande framfor mig , och skamtade om blow-jobs och varandras mammor varierat med att skrika hur javla fantastiska vi var. tararna rann mer och mer. jag vet inte hur manga ganger jag kan saga det , men det var sjukt javla overkligt.  

nar travis borjade med trum introt efter obvious till i miss you sprack det for mig , tararna rann inte langre , de forsade. ni forstar inte hur kraftigt det var. hela publiken sjong med , och bada tva sjong med san javla inlevelse. nar laten var slut borjade tom prata.

"Pittsburgh! The president , mr Barack Obama , would be very proud of you! He loves you and..." mer hann han inte forran alla (inte jag och emil , vi blev lite chockade) borjade bua. sjalvklart skulle den har javla rich-bitch , republikan staden bua sa fort nagon namnde nagot om obama.
aven om jag tror att mark o tom hade planerat det lite , att provosera allihopa sa forsokte tom att prata bort det lite.
"Hey just wait a little... Shut up now!" forsokte han med , men allas buanden fortsatte. bakom honom pa scenen , pa den stora bildskarmen som anvandes till olika ljussower , bilder , filmer och inzoomningar pa dom under latarna sa dok blink-bunnyn (deras maskot) upp och holl i en skylt dar det stod "shut up tom!"
"What the fuck do you want me to say!? Fucking John McCain loves you , alright!?" skrek han tillslut , vilket resulterade i applader och jubel. det var sjukt.
tom skrattade hogt.
mark hoppade in dar och sa. "Hey , Pittsburgh! All we want you to do is join together and love each other , republicans and democrats!"
samtidigt som tom gjorde knulltecknet med fingrarna. "Yeah , join together!" skrek han skrattandes.
"Love each other!" skrek mark.
"Love each other!" upprepade tom.
"Shut up Tom! Don't try to suck up to them now!" skrek mark skamtfullt till sin van.
"Yeah , I know. I fucked up , sorry!" skrek han och fortsatte skratta.
mark drog nagra toner pa sin bas och kollade ut mot hela publiken. "That's what this next song is about , we want everyone in america to love and stay together. Stay together for the kids!" skrek han , och an en gang exploderade publiken i skrik och jubel.
och jag tror faktikt det ar sant , det vissa sager. musik kan forandra varlden. tidigare , sa fort jag horde just de gitarr accorden sa kandes det som att jag antligen kunde andas igen. som att nagonting tidigare hade hindrat mig fran att andas , men nu antligen sa var jag fri. rysningarna startarde langt innan han sjunger sina forsta ord , och nar han gjorde det , sa flot jag bara ivag.
live , att uppleva allt det dar var ungefar tusen ganger battre. toms gitarr intro pa stay together for the kids , den lat som har varit min alldeles egna personliga nationalsang under nagra ar , fick mig att borja grata igen.
dom gjorde det perfekt. ingenting under hela kvallen var battre an det dar , de minuterna de spelade stay together for the kids.
down , always , stockholm syndrome , first date , man overboard , going away to collage... jag skulle kunna statt dar i en evighet och se och hora dom spela lat efter lat , om och om igen.
under always sa korde tom sin egna lilla variant.

come on let me hold you, touch you, FUCK you,
always
kiss you, taste you, all night
always

sen gjorde han lite juckningar mot micken innan han borjade pa andra versen;

and i'll miss your laugh , your smile
i'll admit i'm wrong if you tell me
i'm so sick of BLOW-JOBS , i hate them
let's start this again for real

dom var sig sa javla lika. innan de gick sina separata vagar visste man ju att det var sa har de holl pa , knull skamt hela tiden. och det var sa javla underbart att se att de inte hade forandrats ett dugg. att de an en gang var lika bra vanner som de varit forut och att de fortfarande inte skamdes for nagonting.
jag tror det var under going away to collage som tom gick over till mark som stod och sjong och borjade smeka honom bakifran. sen lutade han sig mot honom , och slickade honom i nacken innan han brast ut i gapskratt och gick tillbaka till sin mikrofon.
nar laten var slut sa vande sig mark mot tom.
"I just want to know something..." borjade han , och alla borjade skratta.
"Hey now , don't start Mark.." sa tom och skrattade.
"No , seriously , did you just lick my neck?"
bade mark och tom borjade asgarva. "OK , i'll admit , i licked your neck dude..." svarade tom oskyldigt.
"What the fuck man!" skrek mark och gick och hamtade nagot som sag ut som en lotionburk , sprutade ut lite i handflatan och borjade smorja in sig i det. sa javla knapp...

efter en av alla latar , jag minns inte nar och vilken sa gick tom fram till mark , som vande sig och tittade tom i ogonen. "Hey Tom , I think it's time for a group hug , don't you?" sa han och bada tva slangde av sig sin bas respektive gitarr och sprang upp till travis , som strackte pa sig nojt. fran varsitt hall slangde dom sig pa honom och kramades , lange. sen helt plotsligt sprang dom ner igen och fortsatte spela.

dom spelade ett par latar till...
"After 18 years of playing together , I want to tell you a secret Mark..." sa tom efter en a latarna. "I have the same starsign as Brad Pitt.." la han till stolt.
"High five on that Tom!" sa Mark och dom gick fram till varandra och high-fivade.
"Brad Pitt is fucking hot!" skriker mark , innan alla i publiken svarar med ett "Fuck Brad Pitt!"
da sager mark , ganska tyst men anda sa att alla hor. "I would..."
det far tom att borja garva det underbara garvet han har. "Mark would fuck Brad Pitt!" skriker han.
"Yeah , seriously if I ever got the chance , I would fuck him! I mean , it's Brad Pitt!" skriker han , och alla skrattar och skriker. "And don't you dare laugh at me , because I know you would to! No one would ever turn down fucking Brad Pitt!" skriker han hotfullt och pekar ut mot publiken.

efter det borjade dom spela pa all the small things , och nar tom precis ska borja sjunga de forsta orden , overrostar alla i publiken honom.

all the , small things
truth care , truth brings
i'll take , one lift
your ride , best trip

sjunger alla medan tom bara star och ler. man kunde verkligen se hur tagen han blev. hur rorda de var att efter fyra ar och att de fortfarande var sa javla stora.

"Just one question..." sager plotsligt mark efter nagon av alla latar. "Who won the Super Bowl?" skriker han och publiken exploderar.
"Wait, wait, wait... And who won the Stanley Cup?" skriker han igen , och det blir en annu storre explosion.
"Mark , this is Pittsburgh! The fucking city of champions!" skriker tom i takt med allt jubel och alla applader.

innan reckless abandon ska borja sager mark:
"I know they told me we couldn't play any songs about fucking , but I don't give a shit! So here it is , a treat from me to you!"
on and on , reckless abandon
something's wrong
this is gonna shock them
nothing to , hold on to
we'll use this song , to lead you on

sjunger han , med mork rost och stonanden efter varje ord. haha. sa javla knapp. efter ett tag bryter tom in och borjar sjunga laten pa riktigt.
mitt under den , alldeles i borjan medan han sjunger sa avbryter sig tom plotsligt och skriker "Fuck mom and dad!' helt ovantat , och det ar sa javla typiskt dom. sen inte langt efterat , slutar han sjunga igen och skriker "Fuck Oprah!" och sist , men inte minst sa skriker han "Fuck David Hasselhoff!" i slutet av laten. det hor inte till nagonting , men det ar sana dom ar. dom styrs av impulser. 
 
tillslut sa kom det till den stunden da de spelade sin sista lat , anthem part 2. men innan de borjade pa den sa sa mark. "if you scream and applause loud enough , you just might get a little surprise from travis"
nar laten var slut foll det svarta skynken ner igen och tackte hela scenen. alla i publiken blev helt galna. "travis barker! travis barker!" ekade det i hela tio minuter. alla appladerade som idioter , och alla som hade sittplatser trummade mot stolarna. det lat som en jordbavning. sa javla coolt. tillslut sa foll skynket igen och dar , mitt i luften hangde travis och hans drumset pa en liten platta i nagra linor. ett tre minuter langt trumsolo korde han , medan han hangde i luften och flogs fram och tillbaka. ett tag hangde han helt lodratt och snurrades omkring , men anda sa fortsatte han kriga pa och spela sa javla grymt. han ar seriost den basta trummisen i varlden. jag har aldrig hort nagon spela sa javla grymt som honom , och gora allt som han gor. det ar helt sjukt. han ar sa javla grym. verkligen.
nar han var klar , och fick det hogsta jublet under hela showen sa dok mark och tom upp igen , spelade carousel och avslutade , pa riktigt med dammit. nar den var slut , och jag visste att det har var det sista jag skulle se utav dom borjade tararna forsa igen. halsen stockades och allt jag ville var att kriga mig fram till scenen och slanga mig i famnen pa dom. dock visste jag att det var omojligt....
"Goodnight Pittsburgh" sjunger mark om och om igen , medan publiken skriker hogt.
"Pittsbrugh , you're awesome ! We love you!" ar det sista dom sager innan de forsvinner och lamporna tands.

under bara nagra timmar upplevde jag de lyckligaste minuterna i mitt liv och de sorgligaste minuterna i mitt liv. jag kande omojlig gladje , och san javla sorg.
den basta kvallen i mitt liv. jag har aldrig varit sa full av lycka..
allting var overkligt.
jag vet ingeting som skulle kunna sla den har kvallen.

overkligt. overkligt. overkligt.